Tänk vilken glädje jag har fått av mina studentpresenter! Treårsdagbok, högtalare, underställ, husgeråd, smycken, porslin, med mera, jag är tacksam för dem alla, även om vissa saker ärligt talat gav lite ångest i början. En stor och tjock kokbok till exempel. Jag hade kunnat gömma den längst in i en garderob och glömma att den fanns, men istället lät jag den stå där i bokhyllan och blänga, kräva att bli läst. 

Det kanske var mitt undermedvetna som agerade. Haha. Till slut läste jag ju boken, och blev inspirerad, snudd på uppspelt, av alla recepten, bilderna, jag ville genast skrida till verket och testa själv. Hur låter det till exempel med sojasmörkokt hel rotselleri, japansk kålsallad, friterad kronärtskocka med mandel och citron, kokosglass med lingon och kolasås? Gott säger jag. Boken heter Rutabaga och är skriven av den prisbelönte kocken Mathias Dahlgren. I det sista kapitlet, Grunder och inläggningar, finns ett recept på ”vegetarisk fisksås” som jag blev särskilt nyfiken på. Jag gör ju regelbundet kimchi, vars ingredienser inkluderar fisksås, som jag tidigare har ersatt med havssalt. Så jag testade detta recept, det vill säga mixade ihop soja, miso, kapris och vatten, lade i kombualg och lät det stå i kylen ett dygn innan jag silade ner det i glasflaskor. Det hela var mycket enkelt tills jag kom till silandet. Äger ingen riktig sil, fick använda muslintyg och flera olika kärl. Evigheter tog det. Sen tänkte jag att det är ju synd att slänga geggan som blir kvar i muslintyget. Jag spred därför ut det på en plåt och torkade i ugnen. Hemgjort umamipulver! Som fastnade på plåten! Evigheter tog det att skrapa loss. 

Man kan fråga sig om det var värt det?

Nåt svar på det har jag inte. Däremot har jag tre halvlitersflaskor med vad jag vill kalla umamisås, som kommer räcka i evigheter.