För inte alls längesen såg mitt köksfönster ut såhär: men igår kom frosten. Jag såg det som ett uppror mot namnet som många nuförtiden kallar dagen, namnet jag får kväljningar av. Upprorisk var också vår klädsel på zoom-mötet: grön. Vit blir snart marken. Och träden och hustaken och allt. Hoppas jag. Röda är mina händer… Läs mer Italienflaggan
Som rikast känner jag mig när jag öppnar ett köksskåp och det är fullt. Lagom fullt såklart, det ska gå att hitta utan att välta ut saker, det ska gå att memorera vad som finns så att inget blir för gammalt. Frysen, till exempel, den är full och bröd dominerar, inte vilket bröd som helst… Läs mer Full frys
Detta med att inte träffa folk kan tyckas praktiskt när en är stressad, har tusen saker att göra, deadlines att hålla. Detta med att inte träffa folk kan tyckas nyttigt för huvudet: varsågod, en massa tid med dina egna tankar. Detta med att inte träffa folk är ganska trist i längden. I takt med himlen skymmer… Läs mer I takt med himlen
