Det händer att jag aktivt avstår ifrån att svara när någon hör av sig. Det händer för att jag genom att inte säga något vill säga: härmed klipper jag våra band, hejdå! 

 Det händer inte ofta.

 Därför känns det inte direkt bra att en handfull personer – samtidigt – avstår från att svara mig. 

 Jag tänker att de inte vill ha med mig att göra. Jag undrar varför. Jag tänker tänk om. 

 Tänk om jag har sagt eller gjort nåt dumt. 

 Tänk om nån sprider ett elakt rykte om mig. 

 Tänk om de hatar mig.

 Sen tänker jag lite mer, ja jag kanske tänker lite mer förnuftigt, tänker att de generellt var långsamma med svaren även innan, inte sant? Visst var det jag som fick ta de flesta initiativen? När vi väl fick till nåt, en träff eller bara en konversation, då var det trevligt och himlen var blå, men att vi fick till nåt hängde mest på mig. 

 Jag är lite trött på det.

 Behöver det sägas att alla dessa personer har XY-kromosomer?