Bara lite halsbränna, tänkte jag i morse. Trettioåtta komma fem grader varm, visade termometern nyss, jag som brukar vara 36 grader varm måste därför avsluta en pågående (min första!) penicillinkur (borrelia). Värk överallt, huvud av bly, hals av nåt slemmigt som kliar och river. Bara på en natt och en halv dag hände skiten.

Dagarna dessförinnan hände nånting desto roligare.

Efter två års framflyttande var det äntligen dags för KONSERT. MED VERONICA MAGGIO. Efter ännu längre tid var det äntligen dags att träffa IDA som jag såg konserten med.

Trädgårdsföreningen i Göteborg förvandlades till ett publikhav bestående mestadels av sextonåriga snyggingar, vi stod där i brevbärarvädret och kände oss gamla men glada. Maggio! Visste ju att hon var hit-makerska och hade hört att hon var bra live, nu kom liksom bekräftelsen.

Vi passade på att käka medan vi köade, vilket hanns gott och väl.

Innan och efter köandet hanns även: sova på hotell, åka färja, strosa i Haga, promenera, äta glass etcetera. Vi konstaterade att stan visade sig från sin bästa sida, mycket baserat på antalet okända trevliga människor som kom fram till oss och tjötade. Tack för denna gång, Göteborg!