Har varit i Värmland i ett par veckor. Meningen var att jag skulle repa med min brorsa men det blev lite ändringar. Hade iallafall annat kul för mig, som att skriva, sjunga med snart kantor-Kajsa i Torsked, se Aevy Lore på Putte i Parken, cykla, springa, bada i Vänern.

Några kära återseenden.

Fick den äran att spela (själv!) på Såtångs kvarn. Senast jag spelade helt själv inför publik, utan medmusiker eller bakgrundsmusik, måste ha varit när jag var typ i förskoleåldern? En kul utmaning, som krävde lite kreativitet eftersom jag inte behärskar nåt ackordinstrument särskilt bra.

Skitnervös var jag.

Skitglad blev jag.

Insåg att jag vill lära mig spela fiol.

Innan jag for googlade jag ”hemmagjord självbevattning” och bestämde mig för snörmetoden. Fick för mig att snörena jag har är för mesiga, men av det gula tyget som jag sydde snickarshortsen med fanns det kvar en del. Jag rev långa tygremsor (mycket tillfredställande. Ljudet, känslan), lade dem i blöt, fyllde en tiolitershink med vatten och hoppades på det bästa. Kändes som ett experiment.

Om det fungerade?

Jag kan väl säga att det var tur att jag inte var borta längre än två veckor.

Alla mina stackars plantor verkar iallafall återhämta sig efter svältperioden.

Väskorna på tillbakavägen var sprängfyllda, som de brukar vara. Mamma ville skicka med mig skörd från trädgårds- och kryddland och det kunde jag ju bara inte tacka nej till. Fyra kilo värmländskt bovete följde också med. Känner mig rik.