Jag har varit i Åre! Ja inte bara jag, utan även tre andra ur Frankrike-sextetten. I övrigt inte så många fler, årstiden och en pandemi kan eventuellt ha påverkat. Desto mer utrymme för oss.

Fotograf: Britta

 

 

Det kanske inte kallas vandring, än mindre fjällvandring, när sträckan vi vandrade var 2 km till en tjärn, Byxtjärn, nedanför Åreskutan, hajk är nog en bättre beskrivning. En hade opererat korsbandet, en hade hälsporre och en hade skavsår. I vilket fall var det angenämt att leva i en Bob Ross-tavla i ett par dygn.

 

Fotograf: Stella

Fotograf: Jag

 

Fotograf: Britta

Vi tältade och slappade och badade i Åreskutans smältvatten och drack Åreskutans smältvatten och lyssnade på Greta Thunberg och solade och högläste ur Haggan. Laddade ur och upp med natur och medhavda chips. Det enda icke-angenämna var att träden är så små, blir knappt nån skugga så min rygg svider nu av solens piskrapp.

 

Tilda Britta jag Stella

Fotograf: Stella

Fotograf: Britta

 

 

 

Fotograf: Stella

Vi hörde fåglar och såg blommor vi inte kunde namnge och myror och larver, ja det myllrade av dem, myrorna tar tydligen inte bara hand om döda insekter.

Fotograf: Arvid (Tildas pv)

Igår eftermiddag kom vi tillbaka till byn, tog obligatorisk hopp-bild och åt på finfint crêperie (såklart!), sen sa jag, Britta och Stella au revoir till Tilda och Arvid som ju bor i krokarna, klev på nattåget, fick samma platser som på ditvägen, stackars medpassagerare som fick stå ut med vår fotsvett. Jag kommer somna på momangen tänkte jag och låg sen vaken hela natten, nu är jag alltså både ryggpiskad och seg i kolan. I första hand är jag ändå glad, mycket glad, var ju evinnerligt längesen vi sågs, det är på tok för lång tid det. Tack och lov ses vi igen redan i sommar och då verkar det som vi blir fulltaliga! <3