Jag har visst inte berättat så mycket om plugget, som inte känns som plugg. Det är bara kul. Tänk att jag får studiemedel till att bara ha kul! Okej det är också utmanande. Utmanande att ge respons till andra och att komma vidare med mitt projekt. Stundtals. Men varje respons jag skriver känns givande, jag blir bättre på’t hela tiden, inte bara genom att skriva utan också genom att höra de andras respons. Och i mitt projekt som jag påbörjade i somras skriver jag lite nästan varje dag och slutar mitt i en mening. En lyckad strategi, måste jag tillstå. 

Vi läser inspirerande och tänkvärd litteratur om hantverket och författarrollen. Vi lyssnar på föreläsningar och har seminarier med våra kloka och roliga lärare. Lärarna handleder också i våra bok- och textsamtal. Vi hittar på saker tillsammans, exempelvis har vi gjort ett fanzine som släpps den 16 november. I fredags bjöd Linda klassen hem till sig på litterär salong, tänk er ett gäng aspirerande författare runt ett soffbord med vin, pizza och en gullig labrador, man pratar om högt och lågt, ditt och datt och så läser nån upp en dikt ibland. Och så får jag sällskap hem för en av kursarna råkar bo granne med mig. 

Det här med författarskolan + jag verkar vara ett vinnande koncept.