Tiden va. Vart tar den vägen egentligen?

Jag vet vart den tar vägen. I centimeter som håret växer, i blåmärken från en resväska, i kimchins syrlighet när resväskan är använd, glömd på en buss, återfunnen, använd och urpackad ännu en gång.

Plugget började den tjugoandra augusti i en sal på Campus Valla som ensam miljövetare bland samhällsplanerare. Utanför salsfönstret fanns innergården med äppelträden och de sötsyrliga frukterna (jag tog hem fyra stycken). Kursen heter Fältstudier: städer och urban planering. Vi hade två veckors förberedelse i grupper om tre, varje grupp hade sitt ämne (min skulle undersöka mobiliteten på Luas, Dublins spårvagn), sen bar det av mot – ja det avslöjade jag ju nyss. Dublin. Tillsammans med en grupp geografilärarstudenter.

Hur fanken tar man sig till och från Dublin utan att släppa ut en massa växthusgaser? undrar ni.

Med tåg förstås.

 

Försökte pussla med olika tågförbindelser även för ditresan men fick inte ihop det. Så via fixa-provisoriskt-pass-och-lyssna-på-Oh Motherships-spelning-på-Bakgården-i-Karlstad tog jag bussen till Oslo, där jag av nån jävla anledning aldrig har varit förut. Älskar det norska kuperade landskapet som vi åkte igenom, branterna mot havet.

Den här bilden får mig att tänka på Skam. Föreställer mig en svepande kamera, en text med veckodag och klockslag som dyker upp. Lørdag 19.21.

Övernattade i Grünerløkka innan jag for till flygplats och så småningom nådde min destination.

En liten sammanfattning:

Det promenerades mycket. Det regnade mycket. En Gunnies smakades och förkastades, några pubar med livemusik besöktes. Irländska professorer och forskare guidade oss genom stadens medeltida rester, genom den georgianska arkitekturen, genom utvecklingen av Docklands, genom social housing. Gentrifiering fragmentering neoliberalism. Vi besökte Trinity och University College, åkte buss på smala vägar till boglands och Wicklow Mountains. Torvutvinning och torvåterställning. En sällskaplig katt sällskapade oss en stund.

Det åktes spårvagn, observerades, antecknades, fotades. Det besöktes restauranger och second hand-butiker i Temple Bar. Att vara ny i en grupp där folk redan känner varandra var ibland lite jobbigt, ska erkännas. Men folk var så himla trevliga och inbjudande, särskilt på torsdagskvällen när alla samlades och det dracks och det åts och det sjöngs ABBA.

På mitt airbnb träffade jag Rosa från Katalonien, som jag hängde med de andra kvällarna. Hon pluggar film och är en underbar person.

Resten av resan berättar jag om en annan gång!