Nu är den kanske slut, eller iallafall snart slut, kräftsäsongen. Jag är inte särskilt insatt, men jag vet att kräftskivor har firats av många, däribland av mina föräldrar och deras vänner. Vid normala omständigheter träffas de minst varje nyår, valborg och kräftsäsong hemma hos någon och firar. Hos vem brukar bli olika från år till år, men just kräftskivan brukar nästan alltid bli hemma på vår loge av någon anledning. Inför detta är det full aktivitet i köket, främst pajbakning och glasstillverkning, det kan vara lökpaj, pestopaj, sparrispaj, och minst två sorters glass. Det är kräftskivornas fel att köpeglass i bara i bästa fall duger åt mig. Från mitt rum när jag fortfarande bodde hemma permanent kunde jag höra glassmaskinen och Ted Gärdestad genom golvet. Gick jag förbi pappas kontor kanske han satt därinne och filade på en tipspromenad. Ibland hjälpte jag till, både med matlagning, dukning och lekar, kräftskivan var en rolig händelse även för mig. Innan jag och min kusin lämnade boet brukade vi ju vara med. Deltog i tipspromenaden, höll i tävlingar, satt och åt vid långbordet tillsammans med de vuxna. När snapsvisorna började tätna gick vi till huset och såg på film. Väntade på desserten. Några kräftor åt vi dock inte. Inte jag iallafall, tyckte mest att det verkade slafsigt och besvärligt, men efter några år fick min kusin upp ögonen för hela grejen. Hon visade hur man gjorde och jag härmade. Efter utvärdering kom jag dock till slutsatsen att det inte är värt besväret. Att jag gillar allt med kräftskivor utom kräftorna.

Tänk om man skulle byta ut kräftorna mot äpplen?