När jag nu bit för bit går igenom, lägger till, tar bort, ändrar, pusslar i mitt lilla projekt märks det hur otåligt jag skrev första utkastet. Det kunde liksom inte gå för fort, som att jag hetsade fram till slutet, och jag tror inte att det hade kunnat gå till på något annat sätt. Eftersom jag aldrig tidigare har skrivit en roman visste jag inte om jag skulle palla det, därför var det viktigt att bara klara sig igenom det, bevisa för mig själv att det överhuvudtaget var möjligt.

Nu håller jag på med det roliga, det lustfyllda, först nu känns det som jag har hittat en röst och en tydlig riktning, ett flöde. Så Jäkla Skönt. På bordet ligger böcker av Jón Kalman Stefánsson och Amanda Svensson, dem läser jag närmast fanatiskt morgon och kväll, utan dem hade det inte funkat. Stefánsson och Svensson, ni är guld.

För övrigt: ny utställning på Galleri Hörnan och trädgårdstomtar som fick mig att tänka på Amelie från Montmartre. Ha en fin och regnig dag!