Det tog mig några månader men nu är Vilhelm Mobergs fyra böcker om utvandrarna avbockade på min lista över böcker jag borde läsa. Utvandrarna, första boken i sviten, stod oläst i min bokhylla några år. Efter vad jag hade hört om Moberg och hans sätt att skriva, trodde jag att läsningen skulle bli en långsam och seg process. Så blev det inte. Hans språk är förvånansvärt lättläst och modernt. Ska jag klaga på något är det väl hans upprepningar, att han gärna beskriver samma sak på olika sätt. Tyngre väger dock den gripande historien. Det var en upplevelse att få ta del av dessa människoöden och att samtidigt få en historielektion om 1800-talets Sverige och Amerika. Fattigdomen och religionsförföljelsen i Sverige, utvandringen, överfarten över Atlanten, det nya livet i Amerika, kulturkrockar, de vitas inskränkningar på urbefolkningens marker, guldfebern, inbördeskriget. Hela känslospektrat berördes. Kristina, Karl Oskar, Ulrika, Robert, de andra och deras liv, skildras både vardagligt och vackert. Läs läs läs!

En standardroman har runt 300 sidor eller 50 tusen ord. Mobergs böcker om utvandrarna fler än så. Själv är jag inte ens uppe i fem tusen och ibland vill jag spy på min text. Det finns en kurs som heter ”Planera ditt skrivår 2020”. Ja jag är lockad.