…så har jag hittat den gyllene skrivmedelvägen. Ja jag bara har inte kunnat låta bli att börja med ett nytt projekt, jag bara måste skriva, jag bara mår bra av det. Jag bara vill dela med mig, tänker att kanske är det nån som bara åh vilket bra tips.

Stephens King förslag på tusen ord om dan kan jag ju glömma. För en sån som mig, som helst inte vill skriva en massa bajs, som skriver ganska långsamt, som har de förbjudna kritikerögonen i ett tidigt skede (och som pluggar på heltid) är till och med fem hundra ord per dag för mycket. Jag har märkt att tre hundra ungefär, det är grejen, tre hundra ord om dan och jag är tillfredsställd, har inte låtit skrivandet ta över på bekostnad av några betyg, har fått ur mig nåt vettigt förhoppningsvis. Tre hundra ord är tillräckligt lite för att jag inte ska tröttna på mig själv och tillräckligt mycket för att jag ska komma in i flowet. Jag slutar på topp.

Sen ska jag erkänna att detta är en strävan. Som det ser ut nu kan jag inte lägga tiden varje dag. Ibland blir det två hundra ord. Ibland noll. Huvudsaken är att det pågår, att det händer nåt under merparten av veckans dagar, att skrivandet har nån slags riktning.

Till hjälp finns, som alltid, böcker, tidningen Skriva, fantasin, vardagen, minnen, miljön, människor, frisk luft. Just nu läser jag Jonas Hassen Khemiri, ÄLSKAR hans texter. ÄLSKAR.