Jag, som så länge jag kan minnas har sjungit, nynnat, visslat, spelat och/eller dansat dagligen, har lyckats underskatta musikens kraft. Det är när jag upptäcker denna kraft på nytt, i form av ett glädjerus eller ändrad sinnesstämning, som jag kommer på mig själv och skäms. Så hädanefter ska jag lyssna på kopiöst mycket musik för att kompensera.

Kombinationen aktiva händer och aktiva öron är ändå den bästa. När jag lagar mat lyssnar jag som mest intensivt. Kärlekslåtarna, om de är lyckliga/hoppfulla/förväntansfulla, handlar alltid om samma person.