Vi är många som är kämpar i vår vardag med vårt egna ekologiska fotavtryck, som är veganer, vägrar flyga, som inte slänger mat, som sopsorterar och i första hand handlar andra hand. Som skänker pengar till miljöorganisationer och skriver på namninsamlingar. Jag har hållit på med det länge. 

Men har det lättat på min klimatångest? Nej. Har utsläppen av växthusgaser minskat? Nej. Faktum är att de har ökat. 

Lika länge som jag har hållit på, har jag känt mig ensam och uppgiven. Jag har varit smärtsamt medveten om att det jag gör inte kommer få politikerna att göra den systemförändring som krävs. Ändå har jag fortsatt hålla på, eftersom jag inte såg något alternativ. Men det var först när jag började engagera mig kollektivt som jag förstod att det absolut effektivaste sättet att få till en samhällsförändring är genom civil olydnad. Historien har gång på gång visat oss det. Tänk bara på kvinnorörelsen, medborgarrättsrörelsen, hbtq-rörelsen och arbetarrörelsen.

Genom civil olydnad skapar vi störning, och genom störning skapar vi ekonomiska kostnader. Det är först då som makthavarna bryr sig, som ni kanske vet. Money makes the world go around. 

Så imorrn tar jag tåget till Stockholm och deltar i Fossilupproret. 

Vi ses på gatorna!

(Om ni inte har en endaste liten möjlighet att delta någon av dagarna kan jag tipsa om att stötta ekonomiskt;))