För två år sen fick jag en förfrågan om att sjunga solo i Väse kyrka. Det var påsk och pandemi och det jag skulle sjunga fick gärna ha ett budskap som var kompatibelt med påskdagen (hurra! han har uppstått! han lever!) men, lade jag till själv, utan att vara religiöst. Gärna också utan att vara glättigt, smörigt.

Letade och letade i huvudet och på spotify och på internet. En idé flög i mig att skriva en egen låt. Hade det varit ett par år tidigare hade jag inte ens kommit på tanken och hade tanken ändå kommit skulle jag ha avfärdat den. Vem är jag att skriva en låt när det redan finns låtar, bra låtar, förmodligen tusen gånger bättre än dem jag kommer skriva.

Men. Man kan ju skriva låtar för sin egen skull. För att man mår bra av det, för att det ger ett kreativt utlopp. Vistelsen på Musikkonservatoriet i Falun och inspiration från Moonica Mac fick mig att inse det.

Så istället för att avfärda idén tänkte jag: vad går snabbast? Leta reda på en befintlig, icke-religiös, icke-glättig, icke-smörig låt eller skriva en själv?

Jag skrev en själv.

Har sen dess skrivit ytterligare nio och undrar varför jag inte började tidigare.

Och igår släpptes Vår vår, låten som kom till förrförra våren. Som ni kanske vet släppte jag Trösthöst i höstas, och då kanske ni undrar om jag inte har missat årstiden däremellan? Nejdå. Den kommer i december 2022. Håll till godo:)