Dagbok, Uncategorized

Som natt och dag

Vi skiljdes åt som ovänner den tjugofjärde november 2017 klockan 07 nånting. Jag med en spricka i armen, cykeln med ett mörbultat styre. Efter det var jag klok nog att ta den blå cykeln med dubbdäck när jag transporterade mig på den lömska asfalten. Den blå cykeln vars växel nummer ett är den enda som fungerar.

Tills idag, fredagen den trettonde.

Jag överlevde uppenbarligen.

På drygt fyra månader hade jag glömt hur underbart det är att flyga fram och äga världen.

Så cykeln är förlåten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *