Och nu repar vi inför studentspelmanslags-VM och nu fyller jag frysen med finska polkor, nej jag menar svenska lingon. Skulle plocka själv men det blev aldrig av så jag köpte ett helt flak, det vill säga flera kilo, hur tänkte jag egentligen. En enda person och en enda liten frys. Kokade sylt, gjorde vattenlingon, torkade lingon, det blev ändå flera liter över till frysen. Varje gång jag öppnar eller stänger är en kamp mot fysikens lagar. Kan äta lingon varje dag tills jag flyttar härifrån.

Och igår började andra praktikveckan vilket innebär att jag håller till en del på Sjöfartsverkets miljöavdelning och medverkar i arbetet med att minska utsläppen från lotsningen. Ett spännande arbete, kan jag tala om.

Och jag har en teori om att vi, alltså människan, känner ett instinktivt obehag vid åsynen av krälande maskar och larver och sånt. Åtminstone jag. Åtminstone när dessa krälande saker hittas på ställen där de ej ska hittas på. Har råkat ut för det två gånger på kort tid och känner mig lätt traumatiserad. Scenerna spelas upp för mig gång på gång.

Ett par helt orelaterade bilder:

Jag kommer fortsätta tjata om kimchi. På bilden ser ni en rödkålsvariant, mycket god, mycket vacker, om man slafsar får allt som kommer i närheten samma vackra färg.

Bildgoogla Leonardo DiCaprio cheers och jämför med denne Konrad. Har jag inte gjort en skarp iakttagelse så säg?