Förra sommaren fick jag en grattis i efterskott till studenten-present i form av en treårsdagbok. Någon gång i juli i år hade jag fyllt de översta raderna på varje sida, så nu när jag skriver på mittenraderna kan jag varje dag läsa vad jag gjorde för exakt ett år sedan. Det är spännande hur en sammanfattande mening, begriplig eller osammanhängande, kan väcka minnen, tankar och känslor till liv.

Som 24 augusti 2018:

Tjo och tjim, Gabriel är king, tåget kan dra åt helvete.

Det var tredje dagen på konservatoriet, en mulen regnjacke-dag. vi var indelade i lag som gick runt och samlade ord på olika platser i stan. Orden blev till små låtar som framfördes för övriga elever och lärare, jag fick träningsvärk i mungiporna och hade på mig ett par randiga byxor som mamma tycker ser ut som pyjamasbyxor. Det var inte sista gången jag beundrade människors musikbegåvning. Inte heller sista gången jag svor över tåg som inte håller tiden.

Apropå Falun, imorrn är det en vecka kvar tills jag flyttar dit igen! Som jag har saknat den staden. Den kommande terminen ska jag skriva framförallt. Och hänga med folk, förhoppningsvis också spela och jobba en del. Mina plantor, som blivit fler under sommaren, följer givetvis med.