Hörde om en person som bjöd till sin 30-årsfest men ingen kom. Det kommer bli jag, tänkte jag, som mest har solitära vänner och inte är den som är limmet i sociala sammanhang. Så synd att jag samtidigt älskar att bjuda folk på mat, anordna lekar och sånt.

För att undvika en fest utan gäster ska jag inte bjuda en jävel när jag själv fyller 30. Eller 25. Jag ska heller inte bjuda en jävel när det vankas högtider, istället ska jag se till att bjuda in mig själv till ställen. Att hoppas på att bli bjuden av någon annan är att hoppas på för mycket.

För man får absolut inte vara ensam på en högtid. Då är man en misslyckad person.

Oj, där lät jag kanske bitter. Eventuellt är jag också det, men jag började se fram emot att inte fira midsommar, vara ensam i ett stort hus, se nåt kul på TV, laga mat till bara mig. Trivs ju oftast i mitt eget sällskap.

Mina kära föräldrar kunde dock icke acceptera detta, så de drog med mig till Lundsbrunn. Skämde bort mig med en massa restaurangmat och jordgubbar och eget hotellrum och idyllisk miljö och bokskog. Kära kära föräldrar.

Nu antar jag att jag måste se till att bjuda in mig själv till nån på nyår? Har redan ångest.