Det var mars eller april i nian när jag reste utomlands ensam för första gången. Det var stort, jag kände mig stor, vuxen, självständig. Minns inte vem som kom på idén, om det var jag själv eller mamma eller Lena, men jag åkte alltså till Bryssel för att hälsa på min kusin Lena och hennes familj, praktisera min skolfranska, och, förstås: utforska stans vintage-utbud. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I ungefär en vecka fick jag låna mitt kusinbarn Alices rum, blev bortskämd, fick guidade turer. Vi besökte en tulpanpark, strosade runt i Brygge och hade picknick. När Lena jobbade sprang jag i bokskogen och gick runt på gatorna. Hade skrivit upp ett antal adresser som verkade intressanta. En av dem låg på rue Blaes och sålde en jäkla massa baskrar. Självklart skulle jag ha en basker när jag var i ett fransktalande land, varför inte två rentav? Det blev en röd och en grön. De första i min ägo. Efter det har det blivit några till, som jag köpt, sytt eller fått, men den där gröningen från Bryssel är fortfarande den mest använda. Varje gång jag drar på mig den drar jag också på mig självsäkerhet, förväntan och tacksamhet. Precis som då jag köpte den, sexton år gammal, fick känna mig vuxen och självständig och fri. Resan till Bryssel gjorde nog att jag växte på nåt vis, blev lite mindre mottaglig för skit, blev en aning starkare. För det är jag himla tacksam. Tack Lena.