Det blåser ute. Vinden sätter snurr på CD-skivorna som hänger i det där trädet som ser ut som något fruktträd men som inte ger frukt. Fast vad vet jag, kanske ger det sommarfrukt när jag inte bor här. Genom mina stora fönster reflekterar CD-skivorna ett dansande regnbågsljus i rummet, vilket drar tankarna till lågstadietiden med discon och sorglöshet. Det står något handskrivet på varje skiva men de hänger för långt bort för att jag ska kunna läsa. Jag är nyfiken förstås. Är det brända låtar före spotify-eran som offrats till vädrets makter? Eller foton? Min fantasi kommer inte längre än så. Egentligen kan jag bara gå de få stegen och läsa men vad skulle mina hyresvärdar tro om de såg mig göra det? Å andra sidan måste de nog redan tycka att jag är ganska konstig som frivilligt går upp vråltidigt även på helgerna och antagligen har de hört genom väggarna när jag har sjungit till Led Zeppelin och Sia och Queen och Nicole Sabouné. Jag har disco för mig själv ibland.