Oavsett om ni har haft eller ska ha påsklov eller inte har lov alls, inbjuder ju vädret till utomhusvistelse, och varför inte ta en stund med näsan i en bok?

Här är de fem senaste böckerna jag har läst:

Never let me go – Kazuo Ishiguro

Såklart var jag nyfiken på en bok vars författare har vunnit nobelpriset i litteratur. Tempot är ganska långsamt liksom i Begravd jätte som jag läste i höstas, vilket kan vara både en för- och nackdel. Den är hursomhelst välskriven (vad annars?) och kusligt verklig. Huvudkaraktären Kathy minns tillbaka till sin uppväxt på ett isolerat internat, Hailsham, i den engelska landsbygden. Successivt framkommer det att Hailsham inte var vilket internat som helst och att framtiden för henne och vännerna är förutbestämd. Rekommenderas om ni vill må lite illa av hur trovärdig en fiktiv värld – där människor klonas och används som produkter – kan skildras.

Vi mot er – Fredrik Backman

Jag lånade Björnstad av Laila och Per (de jag bodde hos höstterminens första två veckor) och ville självklart läsa fortsättningen. Backman har något i språket som gör att jag inte kan slita mig från boken, eller inte bara språket förresten; det stora antalet cliffhangers och byten av perspektiv gör mig nästan irriterad för att jag måste läsa vidare. En ärlig, brutal och vacker berättelse om människor i en liten stad, mentaliteten, stoltheten, konkurrensen. Om våld, om kärlek, om maktlöshet och orättvisor, om konsten att vara annorlunda, om könsroller, sport och politik.

Novellsamling – Nikolaj Gogol

Läs honom! Han är en klassiker! sa min syster och lät mig låna novellsamlingen av Gogol som hon just köpt på PMU. Gogol var enligt Wikipedia en ukrainskfödd rysk dramatiker, roman- och novellförfattare som levde 1809 – 1852. Boken jag fick låna består av novellerna Porträttet, Näsan, Kappan, Nevskij prospekt, och Berättelsen om hur Ivan Ivanovitj och Ivan Nikiforovitj blev ovänner. Intressant är nog det bästa ordet jag kan komma på om läsningen. Att hitta likheter och skillnader med dagens litteratur och samhälle. Flera av de tragikomiska novellerna innehåller element av magisk realism vilket jag uppskattade.

Åsa-Hanna – Elin Wägner

Det innebar ett stort mått av frustration att läsa om Åsa-Hanna och hennes livsöde i 1800-talets Småland. Hon, som kommer ifrån en religiös och ganska fattig familj, gifter sig med en äldre handelsman hon inte är kär i och som har ett lynnigt humör, i någon slags tro om att hon kan förändra honom till det bättre. Ingen upplyftande läsupplevelse, men intressant och gripande. Kul också att dialogerna är skrivna på dialekt!

Kejsarn av Portugallien – Selma Lagerlöf

En vackrare skildring av kärleken mellan en far och en dotter får en ju leta efter. Min favoritscen är julmorgonen när pappan, Jan i Skrolycka, börjar sjunga en psalm under promenaden till kyrkan för att skrämma bort de farliga trollen från att kidnappa den då drygt ettåriga dottern Klara Fina Gulleborg. ”Granarna var uråldriga och grova här uppe på höjden. Och när man såg dem i skenet från blossen, med stora snöklumpar på grenarna, kunde man inte undgå att märka, att flera av dem, som man förut hade trott vara träd, inte var annat än troll, med vassa ögon under de vita snöhättorna och med långa, skarpa klor stickande fram under de tjocka snövantarna.”