Sedan sist:

Jag har blivit moster.

Jag har flyttat till hus.

Jag har blivit sambo.

Jag har blivit pank.

Har så mycket att glädjas åt och samtidigt så mycket att oroas åt, både i den lilla världen och i den stora. Det goda vinner, det tror jag, och ibland har jag energin att också kämpa för det. Ibland tvivlar jag och blir lite matt. 

Med november fick jag nya tag. Zohran Mamdani blev borgmästare, Billie Eilish skänker massa pengar för att bekämpa klimatorrättvisa, jag söker massa jobb och har börjat plugga skrivpedagogik. 

Mycket är oklart, framtiden är oviss och det är utmattande i sig. Jag gör för många saker. Egentligen vill jag bara skrota runt, vara med nära och kära, ägna mig åt kreativa och husliga saker. Skriva musik, baka bröd och kratta löv. 

Men jag måste ju tänka på pengar, att tjäna dem, jag måste tänka på fossilindustrin, att störta den.

Måste ha tillförsikt. Henrik Green skrev så klokt om att ha tillförsikt som aktivist i klimatrörelsen. ”Tillförsikt som svar på tvivel kan vara en väg till att bekräfta och fördjupa sin underliggande drivkraft att vara del av rörelsen”. 

Läs hela texten här.

Måste ha tillförsikt. Min tid kommer. Min musik och mina texter får komma fram i ljuset. Det är inte bråttom (även om det känns så). På vägen dit behöver jag överleva (helst mer än så).