![\"\"](\"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-content\/uploads\/2019\/11\/IMGP6428.jpeg\")
<\/a><\/p>\nR\u00f6tter<\/b><\/p>\n
\u00a0\u201dVill du ha te?\u201d\u00a0<\/span><\/p>\n Det var \u00f6ver fem \u00e5r sen jag hade sett Gustavs fr\u00e4knar och ljusa lockar. Nu rotade han runt i sitt st\u00f6kiga k\u00f6k medan jag bl\u00e4ddrade bland hans vinylskivor.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJa tack, men om du inte hittar n\u00e5got g\u00e5r det bra med vatten\u201d.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dNormalt folk brukar ju dricka kaffe\u201d. Han st\u00e4llde sig p\u00e5 en stol och letade ovanf\u00f6r sk\u00e5pen. Mina fingrar stannade vid Beatles och jag mindes hur skivan f\u00e5tt en repa n\u00e4r jag tappade den i golvet flera \u00e5r tidigare.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dDet var du som bj\u00f6d hit mig.\u201d Efter ett \u00f6gonblicks tystnad bytte jag samtals\u00e4mne: \u201dJobbar du fortfarande som telefonf\u00f6rs\u00e4ljare?\u201d<\/span><\/p>\n \u201dNej tack och lov! Nu \u00e4r jag servit\u00f6r. Det var Johan som fixade dit mig, jag tog typ \u00f6ver hans jobb.\u201d Gustav m\u00e5ste ha sett vad jag t\u00e4nkte f\u00f6r han tillade: \u201dDet \u00e4r en Zero waste-restaurang p\u00e5 hovslagargatan\u201d.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dAha. Jag g\u00e5r s\u00e4llan p\u00e5 restaurang vet du. Vad g\u00f6r Johan nu d\u00e5?\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJag vet faktiskt inte, vi har inte h\u00f6rts p\u00e5 l\u00e4nge. Lina kommer du ih\u00e5g n\u00e4r vi gick i \u00e5ttan och l\u00e4ste fantasy?\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJaa?\u201d Vi satte oss vid hans bord och han st\u00e4llde ett glas vatten framf\u00f6r mig. \u201dDu kunde v\u00e4l ha bjudit hit honom ocks\u00e5 f\u00f6rresten? Och de andra? Det var s\u00e5 l\u00e4ngesen.\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJag vet, jag har f\u00f6rs\u00f6kt. Men ingen svarar.\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dHmm. Vad synd\u201d. Vi hade varit ett tajt g\u00e4ng p\u00e5 h\u00f6gstadiet som v\u00e4rvade medlemmar till F\u00e4ltbiologerna och drev klimatkampanjer i skolan. I b\u00f6rjan av gymnasiet fortsatte vi h\u00e5lla kontakten trots att alla gick i olika skolor, men med tiden h\u00f6rdes vi av alltmer s\u00e4llan. Nu var det flera \u00e5r sen jag sist h\u00f6rde n\u00e5got ifr\u00e5n n\u00e5gon och jag k\u00e4nde ett pl\u00f6tsligt styng av saknad.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dMinns du n\u00e4r vi l\u00e4ste om den d\u00e4r kvinnan som skulle f\u00f6rs\u00f6ka leva som en v\u00e4xt? P\u00e5 biologin?\u201d avbr\u00f6t Gustav mina tankar.<\/span><\/p>\n \u201dJa. Vad\u00e5r\u00e5?\u201d<\/span><\/p>\n \u201dDet h\u00e4r kommer l\u00e5ta v\u00e4ldigt skumt\u2026\u201d<\/span><\/p>\n N\u00e4sta dag ringde telefonen.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dHar du t\u00e4nkt?\u201d undrade Gustav.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJa. Allts\u00e5 jag ser alla f\u00f6rdelar, men\u2026\u201d Jag stod framf\u00f6r hallspegeln ikl\u00e4dd svettiga tr\u00e4ningskl\u00e4der, l\u00f6parskorna var fortfarande p\u00e5.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dDu f\u00f6rst\u00e5r inte hur du ska kunna d\u00f6lja det f\u00f6r omgivningen?\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dExakt. Jag kommer inte kunna delta i sociala sammanhang, vad fan ska jag svara n\u00e4r n\u00e5gon fr\u00e5gar vad jag g\u00f6r om dagarna? Jag \u00e4r d\u00e5lig p\u00e5 att ljuga\u201d. Jag drog ut h\u00e5rsnodden ur h\u00e5ret och headbangade s\u00e5 att det lade sig som en m\u00f6rkbrun pudelfrisyr.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dSom om n\u00e5gon skulle tro dig om du sa sanningen\u201d.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dHah, nej de skulle f\u00f6rmodligen inte vilja ha att g\u00f6ra med mig d\u00e5\u201d. Det var egentligen mitt st\u00f6rsta hinder \u2013 r\u00e4dslan att bli ensam.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dDu kommer inte att bli ensam\u201d. Han l\u00e4ste mina tankar. \u201dDu har mig.\u201d<\/span><\/p>\n Jag svarade inte.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201d\u2026 och alla andra som \u00e4r som oss\u2026 \u00e4r du kvar Lina?\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJa, men f\u00e5r jag fr\u00e5ga vilka \u2019alla andra\u2019 \u00e4r?\u201d\u00a0<\/span><\/p>\n Han hade inget svar.\u00a0<\/span><\/p>\n \u201dMen t\u00e4nk s\u00e5h\u00e4r: De l\u00e4r vara schyssta. Alla g\u00f6r det f\u00f6r en god sak. Vi kommer bli fler och fler. Tillslut kommer resten av v\u00e4rlden vara mogen att f\u00e5 veta.\u201d Han fick det att l\u00e5ta s\u00e5 enkelt. P\u00e5 h\u00f6gstadiet hade han ocks\u00e5 varit optimisten som drog i v\u00e5ra projekt.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dMen min familj och v\u00e4nner d\u00e5? Jag kommer inte kunna ljuga f\u00f6r dem\u201d.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dOm de \u00e4r vettiga och p\u00e5litliga kommer du inte beh\u00f6va det, \u00e5tminstone inte en s\u00e5 l\u00e5ng tid\u201d.<\/span><\/p>\n \u00c5tminstone inte en s\u00e5 l\u00e5ng tid<\/span><\/i>. Jag suckade.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201d\u00c4r du morgonpigg?\u201d Gustav l\u00e4t ivrig. \u201dKom hem till mig klockan tre i natt s\u00e5 f\u00e5r du tr\u00e4ffa Sabina\u201d.\u00a0<\/span><\/p>\n Jag b\u00f6rjade ana varf\u00f6r han hade ringt.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201d\u00c4r hon\u2026?\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJa. Sedan tv\u00e5 \u00e5r tillbaka\u201d.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJ\u00e4klar\u201d.<\/span><\/p>\n F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen skulle jag tr\u00e4ffa en tr\u00e4dm\u00e4nniska.\u00a0<\/span><\/p>\n Sabina s\u00e5g ut som en vanlig m\u00e4nniska. N\u00e4r hon h\u00e4lsade l\u00e4t r\u00f6sten som en m\u00e4nniskas, hennes framstr\u00e4ckta hand k\u00e4ndes som en m\u00e4nniskas. Hon var en m\u00e4nniska. Och ett tr\u00e4d. Vi gick fr\u00e5n Gustavs l\u00e4genhet till ett skogsomr\u00e5de som skiljde innerstan fr\u00e5n f\u00f6rorterna. Den lilla ytan av tr\u00e4d och sn\u00e5r var tillr\u00e4ckligt stor f\u00f6r att f\u00f6rtr\u00e4nga att staden och bilarna var n\u00e4ra. Bj\u00f6rkarnas l\u00f6v var utslagna och vitsipporna \u00f6verblommade, f\u00e5gels\u00e5ngen hade redan vaknat f\u00f6r dagen. Min n\u00e4sa kliade och jag fr\u00e5gade Sabina om tr\u00e4dm\u00e4nniskor kunde vara allergiska mot sig sj\u00e4lva? Hon skrattade. \u201dInte vad jag vet.\u201d<\/span><\/p>\n Efter att vi hade g\u00e5tt ett stycke, stannade Sabina och s\u00e5g sig omkring. \u201dH\u00e4r blir bra\u201d. Hon tog av sig skorna och st\u00e4llde sig f\u00f6r att inv\u00e4nta soluppg\u00e5ngen.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dG\u00f6r det ont?\u201d undrade jag. Sabina skakade p\u00e5 huvudet. Jag t\u00e4nkte p\u00e5 det hon hade sagt en stund tidigare runt Gustavs k\u00f6ksbord.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dDet \u00e4r lite som en kedjereaktion ni vet. N\u00e5gon mer eller mindre bekant kontaktar en, s\u00e4ger \u2019Du kommer inte tro mig men\u2019 och informerar sen om\u2026 ja, vad ska vi kalla det? Fenomenet? Livsstilen? V\u00e4rlden?\u201d Sabina gjorde en paus och s\u00f6kte v\u00e5ra blickar innan hon fortsatte: \u201dOch sen n\u00e4r man sj\u00e4lv har blivit hybridiserad g\u00f6r man likadant. Jag s\u00f6ker upp m\u00e4nniskor jag litar p\u00e5, informerar dem, och f\u00f6rr eller senare ansluter sig de flesta. N\u00e4r jag fortfarande bara var m\u00e4nniska var jag f\u00f6rst skeptisk. V\u00e4ndpunkten kom n\u00e4r jag fick tr\u00e4ffa n\u00e5gra riktiga tr\u00e4dm\u00e4nniskor och se f\u00f6rvandlingen med egna \u00f6gon. D\u00e5 gick det liksom inte att f\u00f6rneka. Efter det sa jag upp mig fr\u00e5n jobbet, har Gustav sagt att vi jobbade p\u00e5 samma restaurang? Jag v\u00e4nde p\u00e5 dygnet och b\u00f6rjade umg\u00e5s med dem. Tr\u00e4dfolket. Jag trivdes genast, s\u00e5 att sen sv\u00e4lja det d\u00e4r fr\u00f6et som s\u00e4tter ig\u00e5ng f\u00f6rvandlingen k\u00e4ndes helt sj\u00e4lvklart. Sen underl\u00e4ttade det f\u00f6rst\u00e5s att det \u00e4r f\u00f6r en god sak.\u201d\u00a0<\/span><\/p>\n P\u00e5 v\u00e4g till skogen hade vi tagit en omv\u00e4g. Sabina skulle visa oss n\u00e5got, sa hon. Vi var ensamma n\u00e4r vi stannade vid L\u00f6vgatan 28 men l\u00e4ngre fram avl\u00e4gsnade sig en ensam gestalt. Det var n\u00e5got bekant i dess r\u00f6relsem\u00f6nster som f\u00e5ngade min uppm\u00e4rksamhet. En fr\u00e5ga l\u00e5g p\u00e5 min tunga men Sabina han f\u00f6re: \u201dHar ni l\u00e4st Harry Potter?\u201d Hon st\u00e4llde sig mitt emot tr\u00e4byggnaden som inhyste kontor och en f\u00f6rskola.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dS\u00e5klart\u201d. Jag undrade om hon skulle springa rakt mot fasaden och f\u00f6rsvinna. Sabina gjorde tecken \u00e5t oss att st\u00e4lla oss bredvid.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dS\u00e5 l\u00e4nge solen \u00e4r uppe finns inte nummer 28 b\u201d. Hon tittade sig snabbt omkring. \u201dSolen \u00e4r inte uppe \u00e4n\u201d, sa hon och lade armarna om v\u00e5ra axlar med blicken f\u00e4st p\u00e5 v\u00e4ggen. \u201dTr\u00e4da in\u201d, viskade hon. S\u00e5 fort orden hade uttalats, blev en d\u00f6rr synlig mitt framf\u00f6r oss.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dPr\u00f6va att \u00f6ppna om ni vill, men vi m\u00e5ste g\u00e5 vidare sen\u201d. Jag och Gustav utbytte hastigt blickar och gick fram. Gustav l\u00e4t handen f\u00f6lja l\u00e4ngs d\u00f6rrens f\u00e4ste, nickade sen \u00e5t mig och jag tryckte ner d\u00f6rrhandtaget. D\u00f6rren \u00f6ppnades och st\u00e4ngdes som vilken annan d\u00f6rr som helst. N\u00e4r vi sen fortsatte mot skogen ber\u00e4ttade Sabina att det innanf\u00f6r d\u00f6rren fanns ett helt litet minisamh\u00e4lle f\u00f6r nuvarande och framtida tr\u00e4dm\u00e4nniskor. Det fanns nattklubb, atelj\u00e9, bibliotek, biograf, replokaler, musikstudio, fotostudio, danslokal, gym och simhall.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dDen delen av dygnet vi inte \u00e4r tr\u00e4d vill de flesta ha kul. Allt \u00e4r gratis. Vi beh\u00f6ver ju varken jobba eller \u00e4ta eller dricka eller sova\u201d.<\/span><\/p>\n Klockan var strax efter fyra n\u00e4r de f\u00f6rsta solstr\u00e5larna n\u00e5dde skogspartiet. F\u00f6rst verkade ingenting h\u00e4nda. Jag anstr\u00e4ngde \u00f6gonen, f\u00f6rs\u00f6kte se en f\u00f6r\u00e4ndring hos Sabina. N\u00e4r jag inte uppt\u00e4ckte n\u00e5got sneglade jag mot Gustav, som hade blicken f\u00e4st n\u00e4rmare marken. Jag f\u00f6ljde hans blick och det var d\u00e5 jag h\u00f6rde ljudet. D\u00e4r det nyss hade suttit t\u00e5r p\u00e5 Sabinas f\u00f6tter, v\u00e4xte det nu ut r\u00f6tter som tr\u00e4ngde sig ner i den fuktiga marken med ett knakande l\u00e4te. Huden p\u00e5 f\u00f6tterna blev h\u00e5rd och skrovlig, och denna kl\u00e4dsel av bark kr\u00f6p sig uppf\u00f6r Sabinas kropp i samma hastighet en myra kan springa. I h\u00f6jd med hennes axlar b\u00f6rjade grenar att skjuta ut, ur grenarna f\u00f6rgrenade sig kvistar som bar hj\u00e4rtformade l\u00f6v. Medan jag s\u00e5g Sabina transformeras, gick jag i mitt huvud igenom allt hon hade sagt, allt jag hade sett de senaste timmarna, allt Gustav hade ber\u00e4ttat f\u00f6r mig. I samma \u00f6gonblick som barken n\u00e5dde hennes nyckelben, mindes jag med ens fr\u00e5gan jag hade t\u00e4nkt st\u00e4lla.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dVem ber\u00e4ttade f\u00f6r dig?\u201d F\u00f6r sent studsade mitt rop mellan tr\u00e4den. Sabinas hals b\u00f6rjade v\u00e4xa sig l\u00e4ngre och l\u00e4ngre, som om det var en godisrem som n\u00e5gon drog upp\u00e5t. Jag h\u00f6rde Gustav h\u00e4ftigt dra in andan bredvid mig.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dLina\u2026\u201d Han kramade min arm med handen. Ett tiotal meter ovanf\u00f6r oss stannade Sabinas huvud och strax d\u00e4rp\u00e5 var hela hon t\u00e4ckt av bark och gr\u00f6na lindblad. Det enda som p\u00e5minde om en m\u00e4nniska var skorna som stod vid tr\u00e4dets fot.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJag tror du vet\u201d. Gustavs r\u00f6st var knappt h\u00f6rbar. Jag slet blicken fr\u00e5n linden och v\u00e4nde mig l\u00e5ngsamt mot honom. Ett leende spred sig i hans ansikte n\u00e4r han s\u00e5g insikten sjunka in i mig.\u00a0<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dVi kommer\u2026 inte bli ensamma\u201d. Jag skrattade till.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dEn j\u00e4vla \u00e5terf\u00f6rening kommer det bli\u201d. Vi omfamnade varandra l\u00e4nge och h\u00e5rt. \u201dJag l\u00e4ngtar\u201d.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dHittar vi fr\u00f6n p\u00e5 L\u00f6vgatan 28 b tror du?\u201d<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJa s\u00e4kert\u201d.<\/span><\/p>\n Vi l\u00e4mnade Sabina i skogen som man l\u00e4mnar en biosalong efter en l\u00e5ng film. Vid skogsbrynet blev vi st\u00e5endes och stirrade p\u00e5 morgonen som anl\u00e4nde som om inget hade h\u00e4nt.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJaha.\u201d Det var jag som br\u00f6t tystnaden.<\/span><\/p>\n \u00a0\u201dJa.\u201d Ett skratt utbr\u00f6t. \u201dGodmorgon d\u00e5.\u201d<\/span><\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag har sagt till n\u00e5gra m\u00e4nniskor att de kan f\u00e5 l\u00e4sa texten jag skrev i oktober och varf\u00f6r g\u00f6ra det sv\u00e5rt f\u00f6r sig? Jag har ju en blogg. Uppgiften var att skriva i en popul\u00e4rgenre och vi skulle l\u00e4gga extra krut p\u00e5 fiktiva karakt\u00e4rer och dialog. Texten \u00e4r n\u00e5gon slags utopisk fantasynovell som mest utspelar… L\u00e4s mer En utopisk text<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[6],"tags":[],"class_list":["post-1999","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-skriva"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1999"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1999"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1999\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2001,"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1999\/revisions\/2001"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1999"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1999"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.fingerverk.se\/fingerverk\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1999"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}