Hej hopp vad händer? Inte mycket. Mer än: Blev sur på att vissa människor slipper skador trots att de springer långt flera gånger i veckan (lyssnade på Mina vänner-boken när Emil Persson var gäst). Själv har jag nu hälsporre eller vad det är, jävligt kul. Andas in hägg. Går förbi cykelvrak. Läser bra böcker. Skriver.… Läs mer Trött och skadad
Min skrivsida är redan förbrukad när jag ska blogga nuförtiden, är väl tillfälligt förstås men det blir inte bra att försöka krysta fram nåt bara för att. Här får ni istället lite bilder från veckan som gått: Vyn ända till Borlänge från hoppbackarna, Gustaf, äppelblom i trädgårn, nybakat bröd från Agnes… Läs mer Tömd
Har alltså börjat redigera min skrivgrej efter ett par månaders distans och hittade vid genomläsningen ganska många fler brister än kvaliteter men finns vilja och idéer finns hopp? Vid tvivel finns böcker (typ Amanda Svensson fast det kan ju ibland spä på prestationsångesten), mitt AA-batteri (Agnes och Arvid som jammade med mig i Konservatoriets trädgård… Läs mer AA-batteri
Idag är det recept-dags! Av en slump hittade jag ett recept på ”ägg”röra när jag googlade på nåt, det är nog flera år sen nu men inte förrän nyss testade jag något liknande. När det väl hände inspirerades jag av två olika recept, blandade med konstnärlig frihet och resultatet borde ni testa, fast jag kallar… Läs mer Röra till en röra
Jag har visat henne förut, men då var hon namnlös. Låt mig presentera: Maj. Mitt emellan sinna vassa vänner Ester (till vänster) och Inga (till höger) står hon och äter sol till min och förbipasserandes beskådan. Tja, inte idag kanske. Men innan regnet tog vi oss till Sjulsarvet, jag och ett knippe Konserver. Ingen… Läs mer En presentation
Åttio år, ett antal ägare, däckbyten och mil skedde innan du blev min men idag för ett år sedan hände det. Jag firade med en tur västerut, du är så väldigt lättrampad även om avsaknaden av växlar försvårar ibland. Västerut och jag förstod varifrån Dalarna fått sitt namn. Om jag hade en kamera fastsatt på… Läs mer Ett år
Carl Larsson-gården, gamla trähus och vackra trädgårdar. Det är alltid idylliskt i Sundborn, men särskilt när solen skiner.
Jag uppskattar för det mesta mitt egna sällskap, att göra som jag vill och tänka. Orsaken till all fritid nu är visserligen inte angenäm och en del av mig tycker förstås att det är väldigt tråkigt att så många roliga saker som konserter, kulturevenemang med mera blir inställda. Samtidigt – och det skämdes jag över… Läs mer Nu har vi mindre
För en vecka sen fick jag en akvarell såld. Den föreställde en varg. För några dagar sen läste jag ut Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Förväntningarna inför den boken var ganska höga, så många som har hyllat den innan mig. Det jag gillar med den är den ärliga, nära och oromantiska skildringen av… Läs mer Vargtema
Nämen! Jag tog mig från landet till staden idag. Sedan jag kom till Värmland har jag bara cyklat runt inom några mils avstånd på mammas eller pappas snabba cykel och varvat mellan att äga vägen, ha vinden emot mig och svära över felgrusade vägar. (Alltså jag förstår att en grusar grusvägar på vintern men nu?… Läs mer Fräsch
