Rastlösheten försvann tillfälligt när jag återvände till Norrköping. Sen kom den igen, damp ner i mina händer, i mina ben, särskilt i mina ben, utan att knacka på. Tog bara ett senare tåg än mig hit. Får mig att scrolla fast det är hjärndött, hoppa fast hälen protesterar. Det var aldrig ett val: ensamhet eller… Läs mer Panthera tigris
… sa det inte bara igår, utan också i förrgår, i förrförrgår, och dagen innan det, och… jag tänkte att kan de inte vara tysta med vad det nu är, jag försöker sova. Det dröjde tills igår innan jag fattade vad det var som small. mvh snillet. Vi försökte sova också igår, årets sista timme… Läs mer Pang
Det blev en julafton ändå. En minusgradig och bländande vacker. Finns det nån bättre julklapp?
Nu tar vi lov, sa vi igår efter rapport-redigerandet. Min basgrupp, Basgrupp H heter vi fast vi borde heta Basgrupp Bäst. Resten av kursarna verkar generellt vara glada åt att splittra och byta grupper till våren. Vi bävar. God jul, sa vi, klickade på avsluta-knappen och försvann från varandras skärmar, kände oss nöjda med vårt… Läs mer Vara rädda
Klart en blir påverkad när molnen är på backen och det blåser kallt och solen verkar ha försvunnit för femtioelfte dan i rad. Lockigt hår, mörka tankar, att läsa skräck (Mats Strandbergs Hemmet) var kanske inte ett bra val. Vad som däremot var bra val: att läsa miljövetenskap. Att bo där jag bor. Att sätta… Läs mer Ljusklara hägring
Om jag bor i Norrköping och är en skrivande person är jag skyldig att läsa Moa Martinsson, tänkte jag och lånade Brandliljor. Statyn av henne står dessutom på koppartorget precis utanför skolan. En roman som är skriven av någon som blivit staty kan en inte kritisera heller? Får jag tycka att Brandliljor har för många… Läs mer Staden vid strömmen
För inte alls längesen såg mitt köksfönster ut såhär: men igår kom frosten. Jag såg det som ett uppror mot namnet som många nuförtiden kallar dagen, namnet jag får kväljningar av. Upprorisk var också vår klädsel på zoom-mötet: grön. Vit blir snart marken. Och träden och hustaken och allt. Hoppas jag. Röda är mina händer… Läs mer Italienflaggan
Som rikast känner jag mig när jag öppnar ett köksskåp och det är fullt. Lagom fullt såklart, det ska gå att hitta utan att välta ut saker, det ska gå att memorera vad som finns så att inget blir för gammalt. Frysen, till exempel, den är full och bröd dominerar, inte vilket bröd som helst… Läs mer Full frys
Detta med att inte träffa folk kan tyckas praktiskt när en är stressad, har tusen saker att göra, deadlines att hålla. Detta med att inte träffa folk kan tyckas nyttigt för huvudet: varsågod, en massa tid med dina egna tankar. Detta med att inte träffa folk är ganska trist i längden. I takt med himlen skymmer… Läs mer I takt med himlen
