Min skrivsida är redan förbrukad när jag ska blogga nuförtiden, är väl tillfälligt förstås men det blir inte bra att försöka krysta fram nåt bara för att. Här får ni istället lite bilder från veckan som gått: Vyn ända till Borlänge från hoppbackarna, Gustaf, äppelblom i trädgårn, nybakat bröd från Agnes… Läs mer Tömd
Har alltså börjat redigera min skrivgrej efter ett par månaders distans och hittade vid genomläsningen ganska många fler brister än kvaliteter men finns vilja och idéer finns hopp? Vid tvivel finns böcker (typ Amanda Svensson fast det kan ju ibland spä på prestationsångesten), mitt AA-batteri (Agnes och Arvid som jammade med mig i Konservatoriets trädgård… Läs mer AA-batteri
Jag har visat henne förut, men då var hon namnlös. Låt mig presentera: Maj. Mitt emellan sinna vassa vänner Ester (till vänster) och Inga (till höger) står hon och äter sol till min och förbipasserandes beskådan. Tja, inte idag kanske. Men innan regnet tog vi oss till Sjulsarvet, jag och ett knippe Konserver. Ingen… Läs mer En presentation
Åttio år, ett antal ägare, däckbyten och mil skedde innan du blev min men idag för ett år sedan hände det. Jag firade med en tur västerut, du är så väldigt lättrampad även om avsaknaden av växlar försvårar ibland. Västerut och jag förstod varifrån Dalarna fått sitt namn. Om jag hade en kamera fastsatt på… Läs mer Ett år
Carl Larsson-gården, gamla trähus och vackra trädgårdar. Det är alltid idylliskt i Sundborn, men särskilt när solen skiner.
Jag uppskattar för det mesta mitt egna sällskap, att göra som jag vill och tänka. Orsaken till all fritid nu är visserligen inte angenäm och en del av mig tycker förstås att det är väldigt tråkigt att så många roliga saker som konserter, kulturevenemang med mera blir inställda. Samtidigt – och det skämdes jag över… Läs mer Nu har vi mindre
Nämen! Jag tog mig från landet till staden idag. Sedan jag kom till Värmland har jag bara cyklat runt inom några mils avstånd på mammas eller pappas snabba cykel och varvat mellan att äga vägen, ha vinden emot mig och svära över felgrusade vägar. (Alltså jag förstår att en grusar grusvägar på vintern men nu?… Läs mer Fräsch
Solen hade gått i moln och bilparkeringen var mer fylld än tidigare påskaftnar. Men Kummelön är alltid Kummelön. På Kummelön går det inte att hindra mungiporna från att peka uppåt eller pulsen från att sjunka. Även om en fryser och sitter glest runt picknickbordet.
Tåget till Kristinehamn ställdes in. Istället kom pappa och hämtade mig. Körde bil i tre timmar som blev nästan fem på grund av nåt vägarbete, var i Falun i fem minuter för att lasta på mig och mina väskor och åkte en annan väg, en slingrigare med vackra vyer-väg, till Väse. I mitt rum möttes… Läs mer Bortskämd
Mhm vilken fin dag måndagen var. Under cykelturen fick jag kisa med ögonen, ta av jackan, ja just det armarna blir solkyssta näst efter fejset, tussilago i dikena, tussilago och citronfjärilar jag tappade räkningen. Mötande cyklister som hade tänkt samma som mig. Min älskade röda cykel som är fin men oväxlad. Min älskade katt som… Läs mer Röd cykel gul fjäril
