Inte nog med att jag vaknar med pollenklåda i ögonen varje natt, nu är jag rörelsehindrad också. Det är som att ha nackspärr fast i övre ryggen och skuldrorna. Ryggspärr? Fattas bara ett misslyckat svenskaprov imorrn. Jävla kettlebell.

Tio procent. Så mycket ska en som mest öka distansen med per vecka, läste jag någonstans. Jag syftar alltså på löpning. Om jag i helgen börjar med 2 kilometer, innebär det alltså 2. 2 km nästa helg och 2. 42 helgen därpå och 2. 662 helgen därpå och… Sen springer jag inte heller. Än så… Läs mer Tålamod

Jag är hellre ensam än sårad. Att vara välkommen men inte självklar i olika kompisgäng är en konsekvens av att ha vänner på spridda håll och kanter. Oftast stör det mig inte, men vid högtider och evenemang kan det vara jobbigt eftersom de flesta då vill umgås i sitt gäng alternativt sin släkt. För att… Läs mer Får jag vara med?

Det mesta som sker kan förklaras. Som att jag var ovanligt trött efter Folkbeat-repet i söndags och kände mig tung i huvudet igår. Imorse vaknade jag med halsont och formeln blev komplett. Hoppas den kan suddas ut med sömn.

I anteckningsboken som jag hade med mig till Frankrike hösten 2016, skrev jag en text med samma rubrik som det här inlägget och hade tänkt lägga upp det på min dåvarande blogg. Innan jag hann göra det, blev jag dock informerad av min värdmamma Virginie att jag inte fick gå ut tidigt på morgonen. Då… Läs mer Min vän Morgonen

Det är book reports, skriftlig och muntlig matteredovisning, engelskprov, bokprat i svenska, klädbytardag, tårtbakning, möte med fairtrade-klubben och glömde jag något? samma vecka. Mitt i det ska mamma firas, för hon fyller år idag. Jag känner mig som en dålig elev och dålig dotter.